Det är med tårar jag skriver om Boss sista tid i livet. Det gör fortfarande så ont att tänka på honom, ibland går det bättre, ibland bryter jag nästan ihop av saknaden & den tomhet han lämnat efter sej. Han har, självklart, även lämnat otroligt många fina minnen och för det är jag evigt tacksam. Lika tacksam är jag för att fått äga världens snällaste, finaste och mest trofasta vän

Livet är inte alltid rättvist och sjukdomar drabbar dom som minst förtjänar det.. Kommer alltid vara lite bitter på det!

Som ni kunnat läsa i tidigare inlägg om Boss var ju att han fortsatte få epilepsianfall och kraftiga sådana vilket gjorde att jag fick vända mej till veterinär igen och då blev vi remitterade till Blå Stjärnan i Göteborg.

Vårt första besök på Blå Stjärnan innehöll blodprover som var OK, vi ultraljudade även levern och den var också OK. Så nästa steg var att antingen göra en datortomografi/CT (kosta 8-10,000:- och jag fick höra att allt som oftast så täcker inte försäkringen det utan man får bekosta det själv, vilket förvisso inte spelar mej någon roll då jag skulle ge allt om det vore för Boss bästa.) eller provmedicinera Boss för och se om det skulle funka.

Jag valde att göra en CT, för att förhoppningsvis få mer svar innan en ev. medicinering, vilket jag också fick... Dock ett mycket tråkigt sådant. Veterinären hittade en hjärntumör  och jag fick veta att det inte fanns något som skulle kunna rädda Boss ifrån hans anfall, de skulle bara bli fler och även kraftigare. Så jag valde, eftersom Boss sov så gott i narkosen under CT;n, att aldrig väcka honom ur den.......

Jag är, med facit i hand, nöjd över mitt val att jag gjorde CT;n. På så vis slapp Boss både en medicinering & fler anfall och jag utsatte honom inte för mer onödigt lidande utan fick göra det som var svårast för mej, men istället bäst för honom. Att låta honom somna in.....  

Om just Boss och min sista tid tillsammans lämnar jag utanför bloggen.

  Boss  

2005-02-26

-

2013-05-23 

                                           Det finns en saknad som alltid stannar

det finns en saknad som aldrig ger sej av,

det finns en saknad som alltid blommar

en sådan saknad har jag..... 

Vill också tillägga hur nöjd jag är över Blå Stjärnans omhändertagande om oss, lika tacksam är jag till Agria som trots allt ersatte CT;n och hjälpte mej smärtfritt igenom den sista, jobbigaste tiden.

//Pillan

Saknaden gör verkligen ont, och tomheten gör sej påmind hela tiden! Känner mej så otroligt ensam utan min finaste vän. Förr har alltid tanken av att vara utan Boss vart olidlig, bara tanken har gjort att det knytit sej i magen och tårarna kommit...

& nu är tiden här....  

älskade Boss vad jag saknar & älskar dej!

//Pillan

Orkade aldrig skriva här igår, uppdatera om Blå Stjärnan.. Det blev för mycket känslor, tankar & funderingar. Det vi gjorde igår var i alla fall att ta nya blodprover och dom var OK. Så ultraljuda vi levern och även den var OK.

Om någon reflekterar över klockan på detta inlägg och att jag sitter här tio över 3 inatt och skriver, så är det för att Boss för en stund sen fick ytterligare ett kraftigt anfall. Jag vaknade av att höra det där hemska ljudet av kramp. Gav honom stesolid igen och efter ett par minuter gick det över. Han är nu återigen, inte sej själv. Så jag får hålla mej vaken och sällskapa min finaste vän. Han är dock något lugnare efter detta anfallet än det han hade i söndags natt. Inte lika livrädd för oss, även om han inte alls känner igen oss. Men jag kan inte få ner i ord hur jobbigt detta är.

Imorgon kl 8 ska jag i alla fall ta kontakt med Blå Stjärnan igen, vi valde att först avvakta medicinering men det är något vi nu vet - inte går.

Jag kommer börja medicinera Boss med epilepsimedicin och hjälper det, är det det absolut bästa, men om Boss inte mår bra eller såna här kraftiga anfall fortsätter, så kommer jag låta honom somna in Det enda jag alltid har intalat mej själv, är att Boss aldrig ska få lida eller inte få chansen att kunna vara sej själv och må så bra som möjligt.

Boss där han trivs allra bäst - i sin bil!

//Pillan  

Så fruktansvärt nervöst!!   Men nu gäller det...

Bilder från aug förra året....

Håll tummarna är ni söta!

//Pillan

Ringde veterinären imorse för att fråga om hur vi ska göra med Boss. Hon ville skicka remiss till Blå Stjärnan för vidare utredning där. Ultraljud, biopsi, CT m.m Allt beroende på vad som visas. Sagt & gjort! & nu blev jag nyss uppringd av Blå Stjärnan och fick tid imorgon halv 11. Det kommer förmodligen vara lika skönt som nervöst att vara där. Jag vill inget hellre än och veta vad som är fel! Men jag (självklart) är ju också livrädd för vad som är fel.

Men betongklumpen i magen & gråten i halsen vill jag helst av allt bara ha väck nu, för gott. Så jag hoppas verkligen på det bästa svaren imorgon, samtidigt som jag vill förbereda mej lite på det värsta för att inte få en panikattack om jag får ett tråkigt besked. Vilket jag förmodligen skulle få ändå, av den värsta sorten....

//Pillan - som vill att dessa 17 timmarna som är kvar innan besöket ska gå fort......

... rent ut sagt! & here we go again  

Hann inte mer än somna så vaknade jag av att jag hörde att det inte stod rätt till med Boss. Jag tände lampan och mycket riktigt, ett kraftigt epilepsianfall - igen. Hämtade Stesoliden och gav honom men utan större effekt. Tog några minuter innan han kom ur det och även denna gång - skiträdd och helt ovetandes om vad som hänt, vilka vi är eller vem han är.
Just nu i skrivande stund så är han något gladare & inte lika rädd för oss men fortfarande inte lugn och absolut inte sej själv. Detta gör så ont så om ni bara visste... Jag hade aldrig velat ha det såhär men allra minst nu i vecka 37 med en bebis på gång. Känns som det blir "för mycket" på en gång för mej just nu, med risk för att låta lite egoistisk!?

Jag som hade hoppats på att anfallen berodde på de höga levervärdena han haft, men det kan det ju inte göra eftersom värdena sjunkit så mycket att dom nu inte bör kunna utlösa anfall!?

Så nästa grej blir till att åka till veterinär igen för fortsatt utredning och tillbaka till ett ständigt vakande öga till honom och en konstant nervositet i kroppen. Hur gärna jag än vill, så kan jag inte slappna av.

Mitt finaste  

//Pillan  

Trodde att det räckte med otur för min älsklings skull nu, men tydligen inte.. Kom hem förut efter en dag i Ellös, och upptäcker då ett svullet bakknä på min stackars Boss. han är inte öm, och heller inte halt. Möjligtvis lite stel i gången.. Kan vara sviter efter borelian som han har, men detta blir ännu en sak att ta upp med veterinären. Dock så är svullnaden nästan borta nu ett par timmar senare.
Det enda jag vill, är att min finaste & bästa vän ska må bra och få vara pigg & frisk. Han är verkligen det snällaste/mysigaste på 4 tassar så han förtjänar det verkligen. Åh, vad jag älskar min hund! Om ni bara visste.....

//Pillan

Haft en trevlig dag, i förmiddags åkte jag till Ida & Isabelle och hälsade på. Mysigt & på tok för länge sen vi sågs  Lilla Isabelle bara växer för varje gång jag ser henne, söt unge!   

 ***

Så har jag vart med Maria till stallet, kom nyss hem därifrån. Vi (Maria) skippade longeringen idag utan satt upp och red med en gång istället. Han var ju inte sjövild igår så tänkte nog att det skulle gå bra. Vilket det gjorde.. Calle skötte sej super och det såg jättefint ut. Blev ett pass på 30 min, 15min skritt och 15min aktiv ridning med mycket trav.

Bild från i mars.

***

Nu ska vi här hemma äta, grillat står på menyn idag. Min favorit!! Sen ikväll blir det återigen hockey vm på tv för killarna, (blää enligt mej..) Så jag får nog roa mej med annat istället  te.x med att försöka mata Boss. Igår och idag har han ätit till och med mindre än vad han gjort innan - not good! Åhh vad jag vill att antibiotika kuren ska vara slut nu så han får aptiten tillbaka. Inte så kul att kuren var på 30 dagar och jag har dryga två veckor kvar att ge honom...  

Ush, jag tycker det är jobbigt och inte se honom helt pigg & frisk  

Min fining   

//Pillan