Direktlänk till inlägg 1 mars 2017
Här sitter jag med morgonkaffet medans Holly äter frukost. Hon ska till dagis idag och jag har massor att greja med under tiden.
Inatt hade jag en sån verklig dröm. Jag var hos Calle. Han stod i stallet och var min igen Ni vet när man vaknar på morgonen med en nästan lite lustig känsla i kroppen för man kan inte riktigt släppa drömmen. Vi var ute i skogen, jag och min bergsget som jag kallade honom. Han var ju väldigt ljudkänslig, tittig och allmänt nervös ibland, men, i skogen gick han fram överallt! Utan att tveka. Åh vad jag saknar honom
& nu går han och betar för evigt ....