Direktlänk till inlägg 4 september 2015
Igår var det dags för min torsdagslektion igen, och jag fick tränsa Aramis med kandaret Förväntansfullt må jag säga, eftersom det var första gången jag red med det på honom (och typ 11 år sen sist).
Men en sån otrolig skillnad. Wow säger jag... Jag hade inget i handen (mer än ett ärligt stöd), såsom det ska vara. Jag kunde mycket lättare reglera honom osv och kom till mer ridning.
Sen blev väl inte Aramis lika nöjd som inte kom undan så han försökte visa lite protester med att stanna och slänga upp huvudet, men bara för mej att lätta och rida på framåt.
Jag är nöjd efter lektionen igår och det har ju inte hänt på ett tag, så det var kul. Jag känner mej både motiverad & peppad nu att fortsätta träna, utvecklas och bli en bättre ryttare!! (Så tankarna om att köpa ett badmintonracket istället väntar jag lite med....)
Min syster har verkligen en prins till häst, och jag är såå glad att jag får lov att rida honom!
//Pillan