Direktlänk till inlägg 23 april 2015
Dagligen så tänker jag på att Holly aldrig hann träffa Boss, dagligen tänker jag på vilken fantastisk barnhund Boss var och att jag verkligen hade önskat att han fanns hos oss under Hollys första år. Jag minns så väl hur han betedde sej mot min systers barn, hur dom höll han hårt i pälsen som stöd under deras rangliga steg i början. Hur barnen satt i gåstol och höll Boss i svansen och på så sätt fick gratis skjuts iväg när han försiktigt gick med dom efter sej, hur barnen skratta och hur Boss njöt över deras sällskap. Han var verkligen snällheten själv! Struntar i va folk säger, Boss litade jag blint på, till 110%.
Jag saknar honom så oändligt jävla mycket och vissa dagar försöker jag att inte tänka på honom, då det gör så ont.
Förra året kom Nemo in i våra liv, och med handen på hjärtat. Han är också en helt fantastisk barnhund. Holly älskar honom något otroligt mycket och jag märker att han gillar henne också. Jag är, efter Boss bortgång, så himla tacksam över att vi fick ta över just lilla Nemo eftersom han också har det där fina psyket och är ett riktigt gott sällskap. Såklart ersätter han inte Boss på något vis, Nemo är ju sin egna individ, men han kom in så himla lägligt i våra liv som den underbara lilla hund han är. Ni förstår nog hur jag menar...
//Pillan