Direktlänk till inlägg 28 april 2012
... ja det är jag! Känner mej heller inte alls trött fastän klockan börjar bli mycket utan jag dricker vin och dränker mina små sorger. Börjar stavfelen komma framöver här så vet ni varför.
Känner bara för och få skrivit av mej + att ni vet lite om varför jag känner mej ledsen på denna dagen som började så bra men slutade desto värre...
Boss började halta idag - igen! Jag kommer ge honom vila en vecka för och se, blir han inte bättre så åker jag iväg och kollar upp honom ordentligt. Ni som känner mej, vet hur mycket han betyder för mej och för er som inte vet - han har hela mitt hjärta! Han är den snällaste hund man kan tänka sej & jag litar på honom blint. Jag har haft honom sen han var 9 veckor och han har nu fyllt hela 7 år! 7 underbara år som han har funnits vid min sida i vått & torrt, i glädje & sorg, i lätta stunder & trista kamper. Jag har till & med blivit påhoppad en gång i tiden om att han inte vart min och fått en idiotisk falsk faktura skickad till MEJ på MIN hund. Vart till polisen på möte i kampen om att få behålla MIN hund som bara JAG brytt mej om! Hade Boss fått välja vet jag med mej att han valt min sida. Jag kan skriva i oändlighet om denna hund och jag har sagt det förr och jag säger det igen -Den dagen Boss inte finns hos mej så kommer jag heller inte att existera som hel människa. Jag säger ju givetvis inte nu att något är allvarligt med honom, men att se sin älskade BÄSTA VÄN börja linka sej fram. Då får jag hjärtklappning och tårar i ögonen. Men jag ska ju givetvis vara positiv om att han håller sej frisk och kry i mååånga år till!
Åker sen till stallet... Möts av Calle som är sämre i sitt ben och nu svullen igen Det får helt enkelt bli samtal till veterinär på måndag så jag kan boka tid för ultraljud och ev. röntgen. Klart att jag ska måla fan på väggen och tänka det värsta också. Så typiskt mej.. Jag inbillar mej senskada och vila minst ett halvår, gaffelbands skada eller gu vet vad. Men det får ju ta vilken behandling eller vila det vill, bara han blir bra. Men oron finns i kroppen! Jag ska försöka tänka positivt även här och inte jaga upp mej samtidigt som jag vill vara inställd på något värre för att inte få en chock OM det nu skulle vara så....
Att känna oro för sitt djur är inte kul, men att känna sån djup oro för båda sina djur - det är jobbigt! Vet heller inte om bloggen blir så rolig här Calle på vila och jag är lite ledsen.
Men imorgon ska jag få låna Sara i stallet så jag kan få rida ut en tur ensam & rensa tankarna lite... Tack Ann-Sofie för lånet. Känns som jag överdriver i min skrift här nu, men många av er vet nog hur nojig man lätt blir när det är något galet med sina raringar?!!
Dessutom hände det ytterligare en olycka i stallet idag så en häst till står med skadat bakben på boxvila. Stall Livetorp? Snarare sjukstall Livetorp!
Jag & Boss
Jag & Calle
//Pillan