Saknaden gör verkligen ont, och tomheten gör sej påmind hela tiden! Känner mej så otroligt ensam utan min finaste vän. Förr har alltid tanken av att vara utan Boss vart olidlig, bara tanken har gjort att det knytit sej i magen och tårarna kommit...

& nu är tiden här....  

älskade Boss vad jag saknar & älskar dej!

//Pillan

Mår allt annat än bra just nu  otroligt tuff tid med så mycket tårar som jag aldrig tidigare lyckats fälla på så kort tid  Därav ingen bloggning från min sida, saknar både lust & motivation för tillfället så återkommer en annan dag...

Bebis mår i alla fall bra ska tilläggas, h*n ligger redo och jag har börjat känna på lite förvärkar så det känns att det närmar sej, är ju i v.39 nu, nästa lördag är det sagt så vi får se. Spännande  

  Jag och älskade Boss för några år sen....  

//Pillan

Kanske ska uppdatera lite smått om Calle också. Maria har hand om honom, jag har inte kunnat (eller orkat) va i stallet denna veckan alls. Känns skönt att jag kan släppa tankarna på Calle och veta att han har det bra. Så jag kan lägga full fokus på Boss som behöver det nu....

Maria är gullig och släpper Calle på gräs, till hans stora förtjusning. 

Pratade med Maria igår och han är jättefin i ridningen också. Jättekul!! Kanske att han startar en klass på Pay & Jump på söndag, se vad Maria beslutar sej för  

//Pillan

Orkade aldrig skriva här igår, uppdatera om Blå Stjärnan.. Det blev för mycket känslor, tankar & funderingar. Det vi gjorde igår var i alla fall att ta nya blodprover och dom var OK. Så ultraljuda vi levern och även den var OK.

Om någon reflekterar över klockan på detta inlägg och att jag sitter här tio över 3 inatt och skriver, så är det för att Boss för en stund sen fick ytterligare ett kraftigt anfall. Jag vaknade av att höra det där hemska ljudet av kramp. Gav honom stesolid igen och efter ett par minuter gick det över. Han är nu återigen, inte sej själv. Så jag får hålla mej vaken och sällskapa min finaste vän. Han är dock något lugnare efter detta anfallet än det han hade i söndags natt. Inte lika livrädd för oss, även om han inte alls känner igen oss. Men jag kan inte få ner i ord hur jobbigt detta är.

Imorgon kl 8 ska jag i alla fall ta kontakt med Blå Stjärnan igen, vi valde att först avvakta medicinering men det är något vi nu vet - inte går.

Jag kommer börja medicinera Boss med epilepsimedicin och hjälper det, är det det absolut bästa, men om Boss inte mår bra eller såna här kraftiga anfall fortsätter, så kommer jag låta honom somna in Det enda jag alltid har intalat mej själv, är att Boss aldrig ska få lida eller inte få chansen att kunna vara sej själv och må så bra som möjligt.

Boss där han trivs allra bäst - i sin bil!

//Pillan  

Så fruktansvärt nervöst!!   Men nu gäller det...

Bilder från aug förra året....

Håll tummarna är ni söta!

//Pillan

Ringde veterinären imorse för att fråga om hur vi ska göra med Boss. Hon ville skicka remiss till Blå Stjärnan för vidare utredning där. Ultraljud, biopsi, CT m.m Allt beroende på vad som visas. Sagt & gjort! & nu blev jag nyss uppringd av Blå Stjärnan och fick tid imorgon halv 11. Det kommer förmodligen vara lika skönt som nervöst att vara där. Jag vill inget hellre än och veta vad som är fel! Men jag (självklart) är ju också livrädd för vad som är fel.

Men betongklumpen i magen & gråten i halsen vill jag helst av allt bara ha väck nu, för gott. Så jag hoppas verkligen på det bästa svaren imorgon, samtidigt som jag vill förbereda mej lite på det värsta för att inte få en panikattack om jag får ett tråkigt besked. Vilket jag förmodligen skulle få ändå, av den värsta sorten....

//Pillan - som vill att dessa 17 timmarna som är kvar innan besöket ska gå fort......

... rent ut sagt! & here we go again  

Hann inte mer än somna så vaknade jag av att jag hörde att det inte stod rätt till med Boss. Jag tände lampan och mycket riktigt, ett kraftigt epilepsianfall - igen. Hämtade Stesoliden och gav honom men utan större effekt. Tog några minuter innan han kom ur det och även denna gång - skiträdd och helt ovetandes om vad som hänt, vilka vi är eller vem han är.
Just nu i skrivande stund så är han något gladare & inte lika rädd för oss men fortfarande inte lugn och absolut inte sej själv. Detta gör så ont så om ni bara visste... Jag hade aldrig velat ha det såhär men allra minst nu i vecka 37 med en bebis på gång. Känns som det blir "för mycket" på en gång för mej just nu, med risk för att låta lite egoistisk!?

Jag som hade hoppats på att anfallen berodde på de höga levervärdena han haft, men det kan det ju inte göra eftersom värdena sjunkit så mycket att dom nu inte bör kunna utlösa anfall!?

Så nästa grej blir till att åka till veterinär igen för fortsatt utredning och tillbaka till ett ständigt vakande öga till honom och en konstant nervositet i kroppen. Hur gärna jag än vill, så kan jag inte slappna av.

Mitt finaste  

//Pillan  

Ingen vidare helg. uppd här inte...

Idag har det vart en del häst på schemat. Jag började imorse (efter 3 timmars sömn inatt ) med morgonjour på ridskolan. Ett par timmar senare så var det klart och då åkte jag bara hem och åt frukost innan jag åkte vidare till Ida. Stora Höga ridklubb hade majfest idag så vi åkte dit och kikade. Alltid kul och se uppvisningar och extra kul och se deras ridskolehästar m.m Jättelänge sen jag var där! Diggade en ponnykorsning dom hade, ardenner/shettis/new forest  Söt var den i alla fall!

Tanken var förut när jag kom hem att jag skulle åka till Calle och schamponera honom ordentligt men orkade aldrig, efter den lilla sömnen inatt och sådär så känner jag mej bara allmänt slö.. Måste få badat honom imorgon istället, han är pinsamt smutsig nu! Har ju liksom blivit så eftersom han blev sydd & bandagerad om benet och inte har kunnat duscha förrän nu. jaja, han är finast i mina ögon ändå   

//Pillan