Direktlänk till inlägg 9 mars 2017
Den fick jag känna på inatt, den och även en hemsk tandvärk kände jag Jag visste nästan att denna dagen skulle komma eftersom tandläkaren förvarnade mej sist (förra året) om att jag kommer få problem med visdomstanden och börjar den göra ont eller besvära så får jag boka tid om att dra ut den. Men jag hade ju såklart en förhoppning när jag blev gravid att jag skulle kunna klara mej till efter jag fött bebis innan jag måste dra ut den. Jag är en av dom som har en sån tandläkarskräck så jag gråter i stolen, darrar av nervositet och känner små panikångestattacker en vecka före tandläkartiden, typ.
Att nu kanske få ligga höggravid i stolen och dra ut tand lär ge mej onda förvärkar... nä skämt åsido.
Men jag fick snällt sitta uppe vaken inatt men ca en timme efter jag tog 2 alvedon (kul som gravid att det är de enda smärtstillandet man får ta) så lättade det såpass att jag kunde sitta upp och somna en stund till.
Nu dricker jag kaffe och försöker piggna till efter min vakna tandvärksnatt. Konstigt nog vaknade jag utan någon smärta alls. Jag vet ju såklart att något är fel med tanden så den måste ut för värken kommer komma tillbaka, om inte idag så en annan dag. Men undra om jag ska försöka avvakta till bebis kommit ut åtminstonde?!
Det känns heller inte lättare att det råder brist på personal hos folktandvården så "min" tandis slutade för länge sen och efter det har jag bara haft olika varje gång. Det är något som inte är populärt när man är så rädd som jag kan jag säga. Det är såklart en trygghet att känna sin tandis och veta hur denne är. Men... Jag får återigen förklara läget i telefon och hoppas att man får den mest pedagogiska dom har, ni vet när det går till den gränsen att man börjar snacka om guldstjärnor i boken som om man vore 7 år gammal
Holly tidigare imorse spanar ut hur snön regnat och håller på att regna bort. Igår snöade det hela e.m kvällen och inatt hörde jag hur det smattrade ute. Tack! Nu vill vi ha bara vägar, sol och värme istället.